
Att vara rektor - människor, kulturer och bemötande i fokus
Nyss hemkommen från en kurs om ledarskap för rektorer (november 2025) arrangerad av Teachers Academy i Berlin tänker jag på hur mycket gemensamt vi deltagare hade trots att vi kom från sex olika länder och representerade allt från barnomsorg, grundläggande utbildning, yrkes- och språkutbildning till vuxenutbildning.
På några dagar kom vi varandra väldigt nära och delade med oss av både glädjeämnen och utmaningar inom vår yrkesroll. Som ledare kan det kännas rätt ensamt ibland då viktiga beslut ska fattas på kort varsel och det inte alltid finns någon att fråga eller diskutera ärendet med.
Kursen bestod av föreläsningar, men mestadels av praktiska övningar och diskussioner i mindre grupper. På så sätt lärde vi alla känna varandra och utbytet blev väldigt givande.
Den största glädjen, men ibland också den största utmaningen med rektorns arbete, är att vi alla arbetar med människor. Det är lärare och övrig personal, studerande, föräldrar och andra intressegrupper, inklusive myndigheter och beslutsfattare. Alla har sina egna krav och förväntningar - precis som det ska vara. Många av övningarna handlade därmed om bemötande och hur viktigt det är att lyssna och kommunicera på ett bra och tydligt sätt.
Kommunikation kan te sig enkelt, men då det blir problem beror det ofta på brister i just kommunikationen.
All kommunikation är dubbelriktad, och det uppstår lätt missförstånd då den mottagande parten kan tolka ett budskap annorlunda än den sändande parten avsåg. Att diskutera det här i en grupp med deltagare från olika länder och därmed kulturer gav oss alla värdefulla insikter om hur ens bakgrund och personlighet påverkar vår kommunikation. Rätt fort märkte vi att vi som representerade nordiska länder var rätt pragmatiska i vår approach och helst undviker ”krusiduller” i vår kommunikation. Det i sin tur kan uppfattas som alltför direkt, ja t o m ohövligt, av personer som kommer från länder längre söderut. Vi talade också om hur viktigt det är att vi som ledare anpassar vårt sätt att kommunicera också utgående från motpartens personlighetstyp för att bättre nå fram med vårt budskap.
Efter kursen åt vi för det mesta lunch tillsammans på någon av de många små restauranter som fanns i kvarteren runt skolan. Gruppen svetsades också ihop av gemensamma besök på museer och rundvandringar i staden Berlin, som verkligen har mycket att erbjuda. Diskussionerna i den gemensamma WhatsApp-gruppen vi skapade har varit livliga också efter kursen, och jag hoppas vi kommer att kunna välkomna några deltagare också hos oss på Åland lite längre fram.
I dessa tider av ökad spänning i världen känns gemensamma kurser som den jag tack vare Erasmus+ hade möjlighet att delta i allt viktigare. Vi i Europa har mycket att lära av varandra och vi behöver hålla ihop. För vad är alternativet? Ja, det visar Berlins historia med icke önskvärd tydlighet.
Catharina von Schoultz
Rektor
Medborgarinstitutet på Åland
www.medis.ax